Monday 18 May 2015

Inventing the Enemy

Jag har läst Umberto Ecos essä "Inventing the Enemy". Efter att ha läst "I rosens namn" och "Foucaults pendel" så har en djup respekt för Umberto Eco växt fram i mig. Titeln på essän, "Inventing the Enemy" lät också lovande eftersom jag åter igen börjat bli mer intresserad i politik och känner att där innerst inne i mig finns en molande fråga om dagens samhälle som jag väntar svar på. En fråga i stil med "varför?".

Hursomhelst, Eco börjar sin essä med att berätta om en taxiresa han gjorde i New York. Taxichauffören, som var pakistan, frågade Eco var han kom från. När Eco sagt Italien fyllde chauffören på med "vilka är era fiender". Vi har inget krig svarade Eco där och då, men efter taxifärden fick frågan Eco att tänka vidare. Han landade i att där alltid finns en fiende. Att ett samhälle i stort behöver "de andra" att spegla sig i för att skapa sin egna grupp. Någonstans här uppstår den frågan jag skulle vilja ha svar på, nämligen behöver vi verkligen "de andra" för att förmå se oss själva? Jag tycker det är en intressant fråga, men bara i förbigående görs detta som ett grundantagande. Sedan fortsätter essän som en uppräkning genom historien av de många falla där "de andra" skapats och hur detta gestaltat sig. Det känns lite som om essän går på tomgång och egentligen bara är en text som var tvungen att skrivas för att något nytt skulle presenteras snarare än en text som skrivits för att där finns en ny idé. Tråkigt, men så kan det vara ibland.

No comments:

Post a Comment